SKRATT ÄR BRA FÖR HÄLSAN!

"Nästan precis allting får plats i min gröna väska!” Laijla
”Trudelutt trolleri, trallallala – jag hittar en sång varje dag!” Rhålf
”Tänk om jag ändå kunde flyga! Då skulle jag vara överallt – precis hela tiden!” Dizi
”Jag gillar att sjunga och jag ÄLSKAR att spela på min ukelele!” Jack
”Jag rockar och dansar och smyger, så mycket att blommorna flyger!" Bönan
"Jag älskar att krumbukta, och att på blommor lukta!"
Siska
"Lätt som en plätt, gör jag en piruett!" Filou

BLI EN STOLT SKRATTEBETALARE

Stöd vårt arbete – bli en stolt skrattebetalare!

Swisha en gåva

Du kan också starta en egen insamling, ge bort ett gåvobevis, eller ge en minnesgåva. Klicka här

Berättelse från sjukhuset

Femåriga Alice har redan hunnit vara på sjukhus en hel del i sitt liv. Mamma Emilia berättar att vid den första sjukhusvistelsen, när Alice var två år gammal, betydde sjukhusclownerna mycket, kanske framförallt för henne som förälder. För även om all vårdpersonal var helt underbar, behövdes ett avbrott från prover, mediciner och vårdrelaterade samtal.

– Jag minns att jag skrev till både min och min mans familj att det betydde så mycket för mig att någon kom in och såg Alice som något annat än sjuk en stund.

När Alice var tillbaka på sjukhuset ett år senare fick de träffa sjukhusclownerna igen. Alice, som nu var ett år äldre, kunde vara mer aktiv i mötet med clownerna.

– Vid något av tillfällena vi träffade clownerna tror jag Alice var mer mån om att få showa för dem, än vad hon var av att se dem showa för henne, berättar mamma Emilia.

– Jag minns också att hon visade dem en leksak hon fått av sin faster, där man skjuter iväg bollar som vi föräldrar sprang runt i rummet och hämtade upp. Nu fick hon clownerna att springa runt och hämta upp bollarna vilket var succé!

Idag är Alice en snackig och busig femårig. För Alice, Emilia och pappa John är sjukhusclownerna en betydelsefull del av hur de tänker tillbaka på tiden på sjukhus. Emilia som dessutom har jobbat inom vården har sett clownernas arbete även i sin professionella roll.

– Jag kan inte ens föreställa mig vad barn och föräldrar går igenom när det rör sig om mer allvarliga sjukdomstillstånd och längre sjukhusvistelser. Men jag skulle tro att clownerna blir ännu viktigare. Jag vet att för oss var det verkligen ett välkommet avbrott, att få skratta tillsammans.